… och tar bara med mig de bästa från denhär bloggen till min nya blogg. Där finns kortare, mer lättlästa och anpassade tips efter hundägare samt lite om vad som händer här hos mig. Hoppas ni tycker om den och vill prenumerera

http://karroshundblogg.wordpress.com

Kram
- Karro 

.. Önskar Karro & Speja!

Mitt sista tips handlar om vikten av samarbete, kommunikation och det egna tänkandet hos din hund. Har vi börjat arbeta på detta med vår hund i tidig ålder så urskiljer vi oss från den enorma mängden av hundägare vars hundar stirrar stint ner i marken och på allt annat förutom sin ägare. Det är genom brist på kontakt och samarbetsvilja som risken ökar dramatiskt för utfall, koppelslit, hopp och matsök på promenaderna. Lär hunden att samarbeta från början så slipper ni försöka träna bort sådant ni tillåtit i valpstadiet, när hunden är två år bångstyrig och stark som en oxe.

Självständigt tänkande

Vi kan berätta för hunden vad det är den skall göra i olika situationer genom att kommendera den. Men om vi bara tränar hunde på att lyssna på vad vi säger och aldrig tänka själv får vi snabbt en hund som blir passiv i kommunikationen och väntar på att du skall säga ifrån eller säga till, för att den skall samarbeta. En sådan hund vill inte jag ha. Jag vill ha en hund som tänker själv. Jag vill inte behöva tjata på min hund om saker som vi gör var och varenda dag. Det ska inte komma som en nyhet att min hund måste gå fint i kopplet på promenade. Det ska inte komma som en nyhet att min hund inte får hoppa på folk den möter på promenaden.

Beteende/Sitt = Resultat/Dörr öppnas

Det ska inte komma som en nyhet att min hund måste sitta för att få komma ut genom dörren och då vill jag heller inte behöva tjata om det varje dag. Om du inte sitter så kommer du inte ut, kommando eller inget kommando. Så jag började lägga handen på dörrhandtaget en dag utan att säga ett ord, jag tänkte att efter all denhär tiden borde du greppa denhär enkla övningen. Det tog ett par minuters stint stirrandes på dendär dörren som alltid brukar gå upp men idag inte funkade av någon anledning, innan Speja fattade galoppen och satte sig ner. Eller så satte hon sig ner för att hon blev trött på att stå och vänta. Det intressanta här var att hon var kommandoberoende för att förstå vad hon skall göra vid dörren. Inget kommando ingen klar koppling mellan dörren och att sätta sig ner.

Låt hunden själv räkna ut varför saker och ting sker runt om den

Kommandot kom alltså aldrig, men i samma sekund som rumpan nuddade marken öppnades dörren. Hon reste sig upp igen i hopp om att få komma ut, då smällde dörren igen. Ahaa! Efter ett tag begrep hon vad som gällde; rörelsen ”att sätta sig ner” var ett direkt kommando till att dörren öppnades. Om hon reste sig smällde den igen. Först vid frikommando kunde dörren hålla sig öppen så att Speja kunde komma ut. Idag har jag en hund som sitter vid dörren och väntar på frikommando medan jag är ute och snackar med grannen i porten intill med dörren vidöppen, Speja väntar inte på att dörren ska öppnas Speja väntar på att få komma ut utan att dörren stängs. Observera att jag inte sagt ett ord under hela övningen, bara belönat när hon satt sig ner genom att öppna dörren (göra som hon vill) och bestraffat när hon ställt sig upp genom att stänga dörren (neka henne sin promenad).

Hundens egna intresse motiverar till samarbete

Det är genom liknande övningar där jag förblir tyst och Speja fortsätter jobba, tänka, samarbeta med mig som jag slipper bli tjattant utan blir erbjuden beteenden från Speja för att hon ska få som hon vill. När hon drar i kopplet säger jag inte till henne, jag stannar. Därför att rörelsen ”att dra” är kommando för mig att stanna. Om Speja vill starta igång promenaden igen måste hon komma tillbaka till mig och sätta sig vid min vänstra sida, alla andra beteenden hon visar upp gör bara att promenaden förblir avstannad och det faktum att Speja älskar promenader och verkligen vill gå vidare motiverar henne att samarbeta och sätta sig fot bredvid mig så att vi kan gå vidare. Jag har fortfarande inte sagt ett ord och vår relation förblir god då jag slipper skrika eller tjata på henne när hon gör fel, jag väljer bara att inte belöna hennes dåliga beteende (att dra i kopplet) med att exempelvis gå vidare på promenaden.

Beteende = Resultat

Detta kan implementeras i alla övningar och uppgifter som du har med din hund som så länge du tänker på vad hunden vill och vad jag gör för att ge den vad den vill eller hindra den ifrån att få vad den vill. Beteende = Resultat! Denna ekvation kan du använda hela tiden som nedan:

Beteende: Hund piper
Resultat: a) matte/husse ger uppmärksamhet = belöning av pip eller b) matte/husse ignorerar = pip blir inte belönat = pip elimineras som sätt på vilket att få uppmärksamhet

Och det absolut bästa är att det är valpsäkra övningar eftersom vi varken gett något kommando eller bestraffat den för att den gjort fel. Vi är bara en birollsfigur som ser till att det händer önskade eller oönskade saker runt om hunden som svar på beteenden. Vi kan berömma den när den gör rätt, men vi sätter inte kommandon på någon som hunden behöver få göra själv utan vår kommendering.

- Karro

Postat i:Samspel & Vardagslydnad, Unghunden, Valpen ]]> http://spejas.wordpress.com/2011/06/23/sjalvstandigt-tankande-nu/feed/ 0 Karro http://spejas.wordpress.com/2011/06/22/tryck-pa-sjalvfortroendeknappen/ http://spejas.wordpress.com/2011/06/22/tryck-pa-sjalvfortroendeknappen/#comments Wed, 22 Jun 2011 08:37:39 +0000 Karro http://spejas.wordpress.com/?p=1841 ]]>

Självförtroende är någonting som en valp behöver mycket av. Jag har tagit fram en självförtroende-knapp i min hund i tidig ålder som jag känner idag har fungerat som ”självförtroende på autopilot” under alla våra år tillsammans. 

En hund som blir rädd för någonting sätter direkt igång och funderar. Funderar på hur man blir av med obehaget, funderar på vad det var för obehag och funderar på i vilket sammanhang obehaget uppstod, allt för att bli av med det för gott. Vad vi som hundägare gärna gör dock, är att ta bort hunden ifrån obehaget genom att exempelvis gå vidare när hunden blir skrämd. Eller så står vi själva och belönar hunden när den är rädd genom att klappa på den och låta bekymrad, tills den är fullkomligt och totalt övertygad om att det var någonting värt att bli rädd för.

”ville lära min hund att själv utmana sin rädsla”

Men jag ville lära min hund att själv komma över varje obehag genom att utmana sina egna hjärnspöken, kliva fram och utforska vad det var som var läskigt HELT på egen hand. För att på så sätt få belöning för sitt beteende genom att få en stark känsla av ökat självförtroende efter att ha utforskat vad som skrämde den och sedan bli belönad för det. Denhär övningen gör hunden då självmant i sitt vuxna liv när det känner känslan av obehag eller rädsla (på olika nivåer beroende på hur hårt ni tränat in det) och du slipper själv behöva ta tag i allting som skrämmer den.

Hur?

När valpen ser någonting som skrämmer den så måste du vara lugn och tyst. Du får inte visa rädsla, sätt dig på huk mot vad som skrämde valpen och håll ögonen på din hund hela tiden. Du får inte missa något beteende här som är värt att belöna. Var redo att ”klicka” (om du har klicker) eller belöna om du bara kör med muntlig betingning vid bra beteenden, självklart tätt följt av någon sorts belöning.

Din passivitet säkrar valpens egna initiativ

Så fort hunden tar ett kliv mot det som skrämde den bryter du och belönar genom att antingen kasta en godis i riktning bort ifrån det skrämmande föremålet (så att valpen måste avlägsna sig från vad som skrämde den för att få belöningen). Därefter sätter du dig igen på huk mot föremålet och tittar på valpen. Ju närmre valpen kommer, desto mer belöning får den till den på helt eget bevåg tagit sig hela vägen fram till föremålet och konstaterat att det inte var något farligt. Notera att du hela tiden stått passiv och tittat på tills valpen gjort något bra, som att ta sig ett steg närmre än förra gången. Det blir alltså inte Du som är den huvudsakliga anledningen till att valpen utmanar sig själv och går närmre föremålet utan det är valpens eget självförtroende som Du belönar.

Du kommer alltid fram till föremålet EFTER valpen

När valpen väl tagit sig fram till föremålet i fråga (och är lugn nog att gå runt och nosa lite) är det fritt fram för matte/husse att gå dit och laja lite runt om det. Ta på det och bekräfta för valpen att det inte var läskigt. Men det är valpen själv som först måste ta reda på det helt själv för att få kicken att vilja utforska vidare. Då har du snart en hund som lita på sig själv så pass att den utforskar det som skrämmer den, för att få denhär kicken av att ha klarat det. Den kicken kommer göra att valpen fortsätter utmana sig själv och får belöning för det, på autopilot.

- Karro

* om valpen bakom er rygg/utom synhåll för er, skulle utforska något som skrämmer den på riktigt så att knappen trycks av, är detta en ännu bättre metod än någon annan eftersom du bara börjar om med träningen ovan för att lära in hur den sätter på knappen för självförtroende på autopilot igen

Tänk dig att du ska till ICA och handla mat. När du närmar dig ingången möts du i dörren av någon som med en galen blick berättar att ICA har konkat och att allt där inne är helt gratis för att butiken ska bort. Vad gör du? Jo, du tar en kundvagn eller två.. och börjar plocka!

Valpen har så fina, naturliga egenskaper som den visar upp i ett mycket tidigt stadie och det är nu vi börjar shoppa loss efter beteenden vi vill ta fram, förstärka och behålla inför framtiden. Det är bara att plocka! Fort innan dem försvinner och ersätts med olater.

En hund glömmer

..Och hur lite vi än vill tro på det så är det fortfarande sant! Större delen av alla vuxna hundar som inte kommer på inkallning sticker INTE för att den tycker de e roligare än att tillfredsställa matte/husse, utan för att dem inte är tränade rätt/nog för att förstå vad kommandot innebär. Någonstans efter valpkursen eller unghundskursen fick vi för oss att det var nog med träning nu och antog att de promenader hunden fick om dagarna skulle räcka för att påminna den om alla de kommandon som den behöver kunna under sitt vuxna liv. FEL. En hund glömmer och det enda konstiga med det är att vi bestraffar den för det.

Shoppa efter egenskaper i tidig ålder

• Så fort valpen visar egenskaper som att det ringer på dörren men den ligger kvar i korgen, tänk; dethär vill jag ha kvar! BELÖNA DET.
• Så fort valpen ser en annan hund men håller sig till er, tänk; dethär vill jag ha kvar! BELÖNA DET. 
• Så fort valpen kommer och lämnar saker till er som är era, tänk; dethär vill jag ha kvar! BELÖNA DET. 

När du börjar tänka i domhär banorna kommer du snabbt att se en, i dina ögon, stjärnhund som tamejtusan redan är färdigtränad så fin som den är. Och om du fortsätter att belöna allt det fina och totalt ärliga beteende som valpen visar upp, så kommer den inte att glömma bort hur den ska bete sig. Du påminner den ju om det varje dag!

- Karro

* Speja har gått upp för stegar sen hon var ett halvår gammal, hon är van vid det även om det ser lite otympligt ut. Jag jobbar på att kunna prata med henne när hon är i vattnet och be henne om olika saker, därför tränas hon på att kunna kommenderas från långt avstånd och med mycket störning.

Stegträning höll vi på med sedan långt tillbaka

Om du investerar i valpen nu, lyckas ifrångå det faktum att den är så söt, så liten och så oskuldsfull, så har du en mycket mer medgörlig unghund att hantera när muskler och storlek har hunnit ikapp er. Då slipper du en hund som gör utfall mot andra hundar i desperation för att den plötsligt inte får hälsa längre, den hund DU tränat har redan som valp fått lära sig att man inte hälsar på hundar man inte känner utan lov. Du slipper en hund som drar och sliter i kopplet eftersom den hund DU tränat vet med sig att man inte kommer någon stans förräns man är lugn och håller matte/husses takt. Du slipper en hund som hoppar på folk eftersom den valp DU tränat har fått lära sig att folk bara slutar hälsa då.

Visst.. man får bli ”den jobbiga” ett tag

Jag har investerat och fått betala dyrt för min lydiga hund. Jag har fått bli den jobbiga som säger stopp innan barnen och de galna vuxna hunnit fram med sina händer mot min valp (bara för att den är så söt). Jag har fått bli den som säger till andra hundägare att min hund inte får hälsa på deras, eftersom hon måste få lära sig att gå förbi hundar. Man får bli den där hundägaren som jämt säger nej, men idag när jag ser på min lugna lydiga hund som jag kan lita på i alla lägen så måste jag säga att det är TOTALT värt det. Jag har njutit av allt mysigt och mjukt under valptiden även om hon inte fått göra som hon vill alla gånger. Jag har valt att bry mig om hennes beteenden under de första fem månaderna så att jag kan njuta av en lugn och trivsam tid med henne de kommande 12 åren!

- Karro

1. BELÖNA ÄRLIGHETEN

Det finns stor risk att valpen kommer travandes med sitt senaste byte: Din splitternya iPhone4! Första instinkten är att kasta sig fram, skrika NEEEJ och rycka ur den ur valpens dreggliga käftar för att sedan banna den för att den tog din ovärdeliga mobiltelefon.

Risken då är att du får en valp som nästa gång inte delar med sig av vad han hittar för skatter med dig, utan istället gömmer dem för dig och ligger och gnager i lugn och ro på ett hemligt ställe. Det finns också risk för att det kommer morr och muller från lita olika håll och kanter när du försöker återhämta dina prylar. Det är för att vi genom att banna en klåfingrig valp dels fyar den för att den VISAR sina skattgömmor för dig (inte för att den snott skatterna i första taget) och dels för att så fort du får syn på vad valpen har så stjäl du det ifrån den, vilket gör dig till en kass polare.

Istället utnyttjar du att valpar är rätt korkade, ta fram och lek med något annat väldigt spännande eller släng ut några godisbitar på marken och plocka upp mobiltelefonen när valpen är sysselsatt på annat håll. Eller så kan du helt enkelt börja med byteshandel, fram med något som är minst lika spännande, öka det i värde genom att själv verka grymt intresserad av den, och sen ger du den till valpen och återtar din mobil. På så vis blir det inte lika tydligt att du stjäl valpens prylar och er relation förblir god och tillförlitlig.

Jobba gärna med byteshandel ofta och mycket när din hund är mycket liten. När den kommer till dig belönar du dess ärlighet genom att exempelvis  högt och tydligt säga ”ooooj vilken fiiiin har duuuuu hittat deeeeen”, sen tränar du valpen på att släppa ifrån sig sin dyraste skatt som den letat lääänge efter i din skolåda, för att sedan ge tillbaks den till valpen igen. Du får aldrig stjäla från din valp så att det tydligt märks att du tar något som du inte ger tillbaks och inte betalar för. Upprepa denna övning med allt valpen kommer och visar upp, så får du en ärlig och trygg hund som litar på dig i alla lägen. En hund som vet att det den ger ifrån sig till dig får den även åter eller något minst lika ballt eller bättre!

***

kram från Karro

Många gånger har man suckat lite extra högt när en hundägare kommit för att hämta sin olydiga byracka som medan husse eller matte ropar är i full färd med att nosa min hund i röven. Ibland har jag faktiskt tagit tag i odjuret, satt Speja ner och levererat den till ägaren i ren protest över det fruktlösa gallskrikandet av ett kommando som hunden helt enkelt inte kan. Men om man till varje pris inte vill att ens hund skall utsättas för hundmöten finns det några knep som jag utvecklat under åren:

1. RÄVSKABB

När du ser hur en hundägare kommer strosande tjugo meter bakom sin hund som kommer galopperande i full fart mot er behöver du bara ropa: Min hund har rävskabb! Så kan jag garantera dig att husse eller matte börjar röra på sig, springer ifatt sin hund och kopplar

2. STENEN

Om du har en hund som tycker om att hoppa så kan du peka mot en sten eller en  parkbänk och säga åt den att hoppa upp där. Då kommer inte hunden åt att trycka upp nosen i rumpan på din hund och du kan i lugn och ro säga åt hundägaren att hon måste ta bort sin hund och att din hund inte vill hälsa

3. ALDRIG

Speja har börjat bli orolig vid hundmöte där hon är kopplad. Jag har valt att inte jobba på det utan helt enkelt se till att hon bara får möta hundar okopplad eller inte alls. Mycket för att ångest vid kopplade möten är väldigt vanligt och naturligt för en hund, deras instinkt om det skulle bli problem är före aggression att fly men när vi eliminerar den möjligheten genom kopplet skapar vi oftast bara problem för oss själva. Därför har jag bestämt mig att en lösspringande hund aldrig får tvinga sig på min hund. Jag sätter Speja ner och ställer mig ivägen, tydligt och med starkt kroppspråk där jag blåser upp mig och pekar bestämt mot hundens egen ägare som står och ropar, medan jag blockerar min hund. Detta har också stärkt relationen mellan Speja och mig, eftersom hon litar på att jag tar hand om eventuella bråkstakar åt henne så att hon inte behöver ta striden själv.

4. KOPPLET

Har du en duktig hund som sitter stilla trots hundmöten kan du helt enkelt koppla loss din hund, säga åt den att sitta kvar, koppla den andra hunden med din hunds koppel och ge ägaren sin hund tillbaka. Detta har jag gjort med den fina kommentaren ”Här, din hund verkar ha rymt” och då blir det svårt för ägaren att vara otacksam. Glöm inte att belöna din hund när du kommer tillbaka till den efter att ha tagit hand om hundmötet.

5. HALTI

En lite mer extrem metod är att ge din hund ett halti utan att den behöver det. Okunniga hundägare tror att det har med aggression att göra och vänder vid bara synen av er. Andra hundägare tror inte att du kan kontrollera din hund och vänder på grund av det. Du äger praktiskt taget vägarna ni går på. Det är dessutom inte skadligt för din hund, det behöver inte användas eftersom din hund inte drar och jag tycker att det ser riktigt snyggt ut.. speciellt på större hundar, som en grimma.

Så om du verkligen inte känner för att möta dendär jobbiga hundägaren med sitt oväder till byracka har du här några sköna tips för att få bort dem.

Har du någon egen teknik? Tipsa gärna

- Karro